laspalma

Sitter och tänker på gammla tider. Egentligen inte så långt bak...men känns som flera år sedan. Jag saknar henne så otroligt mycket så det gör ont i hjärtat. Hon verkar ha gått vidare, hittat en ny väldigt nära vän. Om jag förstår det rätt så ser hon det som att det är mitt fel, men jag anser att det är bådas fel. Jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att det ska bli bra igen...hon påstår att inte JAG har tid för henne, men just nu e det HON som inte har tid. Hon e ju bara med de andra...!?
Jag kommer ihåg det som igår när vi pratade om hur vi skulle göra efter skolan. Om vart hon ville plugga och där jag kunde lätt få jobb. Vi ville flytta och bli "rumskompisar"...men just nu ser det mörkt ut. Känns inte som det kommer hända, utan vi kommer flytta ifrån varandra, o förlora varandra helt. Bara att tänka på det, sticker det i hjärtat...hur ska det då bli om det skulle hända?
Jag vet att hon aldrig kommer se eller få höra det här, men om hon nu skulle det...skulle jag vilja säga till henne : Du förändrade mitt liv, du tog hand om mig, du räddade mig ifrån mig själv. Jag älskar dig nu och det kommer jag alltid att göra...ovasätt vad som händer i framtiden <3.
Nu får det nog räcka med deppiga saker för ikväll...God natt med er...sov gott!